Här vandrar du längs stigar på Romeleåsen, en horst som reste sig för 150 miljoner år sedan. Samtidigt sjönk Skånes sydvästra hörn kraftigt och höjdskillnaden emellan är drygt 200 meter. Utmed sträckan hittar du Romeleklint, åsens nästhögsta punkt, och Järnhatten där berget går i dagen.

Romeleåsens rygg är skogklädd med enstaka gläntor, trädsorter som bok och gran dominerar. Du passerar ett parti med knotiga bokar och spretiga hasselbuskar, som är en nyckelbiotop. Här finns gamla och döda stammar bebodda av en mångfald av lavar, mossor och insekter. Skogsområdet är en rest av den gamla utmarksskogen.

Vid Allmänningen finns en vidsträckt betad fälad där gulmåra, fältmalört och timjan är vanliga.

Det skånska skogslandskapet har förändrats från det skogklädda 1500-talet, vidare genom det trädlösa 1700- och 1800-talet. Romeleåsen är ett tydligt exempel på en vidsträckt bokskog som blev en flitigt använd utmark och förvandlades till en karg hed med ljung och en. Återplantering påbörjades på 1880-talet.

Runt Häckeberga finns flera fäladsmarker som restaurerats och bevaras. Här kan du se hur åsen såg ut för hundratalet år sedan.

Rester efter torp och gårdar hittar du lite varstans, alla en gång tillhörande Häckeberga gods. Vid 1800-talets mitt fanns det uppemot 150 arrendegårdar och torp i området. Idag återstår ett femtiotal. Kullatorpet, invid leden, är ett välbevarat 1800-talstorp som hålls öppet de flesta söndagar och också går att hyra.