Om det finns någon som är expert på att sova ute borde det vara Markus Torgeby. När han var tjugo år gammal tog han tåget till Järpen med en blygsam packning bestående av sovsäck, yxa och havregryn. Väl inne i skogen byggde han sig en kåta där han sedan bodde i fyra år. “Frågan alla mina bekanta ställde sig var väl - varför? Varför vill någon sova ute i en kall skog?”, säger Markus. 

Längtan och närheten till naturen har varit med honom länge. Det var när Markus var nio år som hans mamma insjuknade i MS och livet blev med ens väldigt annorlunda. Tankarna snurrade, det kröp i kroppen och Markus hade svårt att komma till ro. En natt öppnade han sovrumsfönstret och känslan av den svala luften gav honom ett lugn han aldrig känt tidigare. “Nattluften var som ett tyngdtäcke”, säger han. Sedan dess har han satt sin tillit den friska luften och naturens positiva inverkan på fysisk såväl som mental hälsa.

Att bo och leva i naturen är inte alltid bekvämt, och Markus tror att det är bra. “Vi är ju vana att alltid vara i rum som alltid är någonstans runt 21 grader varma. Jag tror att det gör något med oss människor. Vi jagar det konstanta, men jag tror att vi mår som bäst av plus och minus. Mat smakar godare om man är hungrig, en eld värmer mer om man fryser”.

Markus menar också på att vi skapar en bättre förståelse för människors roll och ansvar gentemot naturen genom att vara ute mer. “Jag tror att vi människor måste bygga en relation till naturen”, säger Markus, "gör vi inte det kommer vi aldrig förstå varför vi måste vara rädda om den.”