"Vi inledde året med nya utmaningar och vad passar bättre om inte Kullabergs klipplandskap. Halvön som är känd för sina övernaturliga varelser och smugglare. Myter om folk som bodde i grottor i kontakt med andevärlden och sjöröveri.

Vi skulle utforska grottorna på halvöns nordsida. Vänd mot Kattegatt har naturen skapat grottor på otillgängliga platser, svåra att besöka.

Vårt mål var Trollhålet, den mest sägenomspunna grottan. Fylld med piraters skatter sägs den ha förbindelse under havet till Torekov. 

- Två ynglingar beslöt sig för att utmana Trollhålet och finna skatten.

Den modigaste lät sig firas ned i öppningen.

Men när repet drogs upp fanns där ingen pojke. I repändan hängde en dödskalle. 

Det sägs att den andre ynglingen därefter blivit galen och glömt bort platsen till Trollhålet.

Strandvaskare och lyktgubbar

Berättelser om ond bråd död skrämmer inte oss, tvärtom det triggar och skapar en perfekt inramning till vårt äventyr.

Vi går Skåneleden till den välbesökta Josefinelust grottan. Sommartid en mysig badvik.

Från Josefinelust får vi förlita oss på enkla skisser. Klättrar över berget till nästa vik. Försiktiga steg på såphala stenar. Inte fastna med foten.

På en brant sluttning dold under ormbunkar hittar vi äntligen ingången till Trollhålet.

Ingången är inte mer än ett smalt schakt där berget delat sig, efter senaste istiden.

 - Ibland är det bäst att krypa med fötterna före.

Dagsljuset försvinner. Pannlampor anbefalls. Allt trängre. Smidig som ett kylskåp. Klaustrofobi.

Aliens

 Men så till slut öppnar sig ett stort rum med ståhöjd. Både varmt och torrt.

- Pirater som skrev sina namn med blod på väggarna och som fladdermössen sedan slickade i sig.

Här ska vi övernatta. Tittar upp grottans tak men ryggar tillbaka. Taket är översållat av spindelkokonger. Meta Menardi, nordens största spindelart.

- Hjälp, det är som Aliens filmen, utbrister vi unisont.

Längst in i grottan finns ett litet hål. K, kryper in och försvinner. Vi ropar hennes namn, men får inget svar. Till slut kommer hon ut. Ansiktet likblekt.

- Vi frågar vad hon sett därnere, men får inget svar.

Det har mörknat och vi måste skynda oss tillbaka till tälten. Vi väljer den snabbaste vägen, den längs med rasbranten.

Pannlamporna hjälper föga. Regnet har gjort stigen hal och löven döljer effektivt rötter och stenar.

 - snubblar till, men lyckas hålla balansen. Nedanför väntar det vredgade havet på sitt offer.

Natten blir hård och kall. Vinden och regnet piskar tältduken. Är det Kullabergs andeväsen som sänder en sista hälsning.

Tack till arrangörerna; Magnus Wärja och Nils Olof Nilsland, och ni andra som gjorde denna äventyrliga helg.

Text: Anders Hermansson

Foto: Nils Olof Nilsland och Monica Egermayer

Längre artikel om värt grottäventyr finns här.