Åtta dagars vintervandring på Skåneleden

Genom bilder, video och text berättar Chase Davidson, 31 år från Kanada, om sina äventyr runt om i världen. I år har han vandrat åtta dagar på Skåneleden från Örkelljunga, runt Bjärehalvön till Ängelholm. Vi ställde några frågor till honom om vandringen och dess fantastiska överraskningar.

Läs mer om hans vintervandring på chasedavidson.com Foto: Chase Davidson

Här kan du se första avsnittet i Chase Davidsons Youtube-serie om Skåneleden.

Här kan du se fler bilder och läsa Chases vandringsdagbok.

Berätta lite mer om dig själv och din vandring!

Jag har pluggat resor och turism i Ontario och sedan dess har jag haft turen att besöka över 30 länder. Min riktiga vandringsupplevelse, som också var min första resa till Europa, var i franska Alperna 2015. Det var det som skulle prägla hur jag lever mitt liv idag.

Under de senaste sex åren har jag jobbat i skidorter i Japan, Australien, Frankrike och Kanada. I Frankrike mötte jag många svenskar vilket ledde mig till att besöka Sverige för första gången senare samma år. Det var här, i Sverige, som jag för första gången provade en flerdagarsvandring då jag besteg Kebnekaise.

Min åtta dagars långa vandring på Skåneleden (SL1, Kust till Kust) lämnade ett otroligt starkt intryck. Jag har lite av en tradition att göra något speciellt för att göra min födelsedag minnesvärd, och det har den verkligen blivit i år. 

 Varför valde du Skåneleden för din vandring?

Pandemin påverkade mina planer för mitt jobb, så när jag stod utan arbetsschema och boende i skidorten fick jag idén att passa på att göra en vandring. En god vän till mig som kommer från Skåne frågade mig om jag skulle vilja vandra på Skåneleden. Jag hade aldrig hört om leden innan, men jag var peppad på att göra lite research. 

Det krävs en del för att planera en åtta-dagars-vandring, så jag bodde ett par nätter hos några vänner i Helsingborg för att förbereda mig. Till slut var det dags för mig att påbörja min vandring den 13 november. 

 Vad är mest utmanande med att vandra under vinterhalvåret i Sverige?

Under vinterhalvåret är det lite svårare att få tag på dricksvatten, då många vattenposter är avstängda. Därför är det bra att förbereda sig själv, och packa med den utrustning som krävs om man behöver fylla på med vatten längs med leden. Jag använder en “reservoir” och hade även med mig en vikbar vattenflaska med inbyggt filter.

När det kommer till packning är det såklart också viktigt att tänka på kläder. November kan vara en knepig månad, eftersom kan variera kraftigt från dag till dag. Hoppas för det bästa, men var förberedd för konstant regn! Jag hade också ett par yllesockor som jag hade när jag sov för att behålla så mycket värme som möjligt.

En utmanande aspekt - vilket så klart kan vara både positiv och negativ - är hur mycket ensamtid man får under en offseason-vandring. För många som kanske föredrar att träffa människor kan det vara en omställning. Men jag tycker att det är en härlig tid att vara själv med mina tankar och idéer. Jag brukar passa på att fota och filma en hel del.

 Vilken var din favoritdel av vandringen?

Det är svårt att välja en enda plats eftersom leden är så varierande, men en etapp som stack var nummer 16, mellan Båstad och Hovs hallar. Båstad är i sig en fantastisk stad att utforska, särskilt kanonerna vid badhuset var fascinerande. Och vindskyddet låg väldigt bra till, vacker beläget med lite vildmarkskänsla men ändå tillräckligt nära centrum för att starta dagen med frukost på ett café. 

Sträckan mellan en av Skånes högsta punkter - Knösen - till Hovshallar var enastående. Här går Skåneleden uppe på höjden men man kan också göra en rundslinga genom att gå ner och följa kustlinjen. Framme vid Hovs Hallar är det kort mellan restaurangen och vindskyddet

Jag vill också nämna lägerplatsen vid Grytskär. Vindskyddet ligger inne i en liten skog, så trots att det bara är några kilometer till Vejbystrand känns det avlägset. Eftersom skogen bara ligger några hundra meter från kusten såg jag en häftig solnedgång, och att se ljuset strila mellan träden på morgonen vad magiskt. Här fanns också en bunker från andra världskriget som var intressant att se. 

 Vad överraskade dig mest med din vandring?

Eftersom jag inte visste vad jag skulle förvänta mig så var jag väldig överraskad av den varierande naturen under hela vandringen. Från leriga våtmarker, till lysande gröna mossiga skogar så bjöd leden på överraskningar varje dag. Jag hade inte förväntat mig så många skogsvägar, men det var en välkommen paus från stigarna ibland.

Dessutom förvånade det mig att vädret var så soligt, med tanke på årstiden. Förutom när jag vandrade längs med kusten på Bjärehalvön, så väderleken slog om. 

 Du har ju vandrat på många platser runt om i världen, vad är det som är speciellt med att vandra i södra Sverige? 

Sedan jag besteg Kebnekaise har jag sett fram emot att komma tillbaka till Sverige. Det fantastiska med att vandra i södra Sverige är att det inte blir så kallt någon gång under året.

Det är alltid intressant att utforska nya områden. Utomlands kanske inte så många känner till Skåne, förutom möjligen städerna Malmö och Lund. Men, precis som det är i hela världen, finns det dolda pärlor överallt. 

Det finns också många välkända vandringsleder runt om i världen som förvisso erbjuder en fantastisk naturupplevelse, men som också ofta är fullpackade av turister. Skåneleden ger en enorm uppskattning för naturen som vi alla delar på, men i ett mer avslappnat tempo. 

 Berätta om ett extra minnesvärt ögonblick från vandringen!

Eftersom jag firade min födelsedag under vandringen, så var det ett ögonblick som är extra minnesvärt. På min födelsedag hade jag planerat en kortare vandring på åtta kilometer, mellan Hovs hallar och Torekov. Men mina planer ändrades, och jag var tvungen att vandra vidare, trots att mörkret redan hade hunnit börja falla. Jag vandrade i snabbt tempo mot lägerplats Grytskär, och precis när jag skulle tända min pannlampa mötte jag en äldre man.

Han frågade vart jag var på väg, och jag förklarade för honom att jag bara kunde lite svenska. På en gång började han prata engelska och berättade glatt för mig att det fanns ett annat vindskydd lite närmare. Vi vandrade i mörkret tillsammans och jag sa att detta minsann var en födelsedag jag aldrig skulle glömma. 

Vi skiljdes åt, och jag tog en paus vid vindskyddet han berättat om men tyvärr fanns där ingen eldplats, så jag vandrade vidare till lägerplats Gryteskär. Morgonen därpå vaknade jag till en makalös överraskning.

Mannen som hade hjälpt mig dagen innan hade kommit till lägerplatsen med frukost. Han hade med sig nybryggt kaffe, keso, bröd och saft. Jag kunde inte tro det! Vi åt frukost tillsammans och jag såg till att ta reda på hans namn. Tack Krister!